Eco ger dock inte ett helt stabilt intryck som historielärare. I Gårdagens Ö, som utspelar sig 1643, reflekterar huvudpersonen över sin situation på ett övergivet fartyg och kommer ihåg att han måste äta grönsaker för att inte få skörbjugg. Det tyckte jag var lite märkligt, eftersom jag hade för mig att James Cook så sent som 1769 inte hade järnkoll på hur man undvek denna ofräscha åkomma. En koll gav att det var någon som kom på något bra först 1753, vilket ju är en bra stund efter 1643. Och om Eco missar något så elementärt att till och med jag upptäcker det direkt (under förutsättning, förstås, att jag inte fått det hela om bakfoten) minskar plötsligt min benägenhet att lita på vad han har att säga om exempelvis fraticelli göranden och låtanden i början av trettonhundratalet.